Ett jävla flängande

Håller på och velar fram och tillbaka på ett byte till denna blogg istället, så jag börjar väl lite smått och sen får jag helt enkelt känna efter!

Dagarna går hyfsat långsamt nu. Ligger bara hemma med lilla Molly och sover förutom när vi går ut vilket ioförsig är väldigt mycket. Det blir ganska lätt att man går ut ofta och länge när man ändå inte har något bättre för sig och det är självklart jätte bra, men dessa morgonpromenader klockan 07:00 gör mig galen :p

Annars har jag bara varit på ett riktigt depphumör idag. Det blev ju lite bättre när Nathali ringde och pratade som hon pratar med mig.

NY BLOGG!

Nu var det så att senast idag så blev jag rekomenderad till den här nya sidan för att blogga och tänkte att jag får väl ge den ett försök. Om inte annat har jag ju alltid den här kvar :)

Ses där!

http://metrobloggen.se/rebeccapersson

STORT TACK

till alla dem som fanns i Markim i fredags och firade mig och Walle!

Kvällen/natten var helt toppen och ett enormt stort tack för alla de fina sakerna jag fick!

Måste säga att det kändes riktigt bra att ha alla er där, och för er nära som jag kanske inte riktigt hann spendera tid med, Förlåt! Man ska aldrig skylla på fyllan eller alkoholen men nu gör jag det för det var en helt del jag fått i mig när de flesta ramlade in...

Hoppas ni vet att ni betyder minst lika mycket ändå och att ni inte tog allför illa upp.

(Det kommer komma upp lite bilder senare...)

HUGGER I STEN

KUL LIV!

Haha, sjukaste idag!
Bilddagboken is the shit, och speciellt sisåhär när man får kommentarer på bilder som är nästan ett år gamla! Sjukaste kommentarerna, men skrattet och gråten tog sig fram trots min dåliga dag som smugit sig fram...

BAH!

Fan vad lack jag blir. Idag är det helt enkelt inte min dag. Allt som kommer i min väg blir inte som planerat och jag blir så jävla förbannad på människor som inte kan stå för saker och ting.
Ni är en bunt feta idioter allihopa!

HOS DIG ÄR JAG STARK

Jag och Kribbe pratade nyss på telefon en snabbis och båda kunde lätt konstatera att det kändes både konstigt och larvigt att vi inatt inte ska sova med varandra. Under de här två nätterna som vi äntligen sovit med varandra igen så har jag knappt stått ut! Det låter helt sjukt, men jag är inte van med den värmen, någon som ligger och trycker så tätt intill vilket innebar att jag höll på att få värmeslag. Öppna fönstret, bort med täcket och bort med dig för en kort stund innan man inte kunde låta bli att krypa nära igen. Själv var han ju van med att sova i över 30 graders värme så det här var ju en baggis för honom.
Men i morgon kör min älskling bussen från vallentuna så det blir ett härligt sällskap en bit hem då i alla fall.

Blir inte en ensam natt i morgon inte, jag får helt enkelt stå ut med värmen :)