Idag, eller rättare sagt igår, kom farmor och farfar förbi och hämtade mig och körde mig in till sjukhuset. Det kändes jätte pinsamt först att träffa farfar med tanke på att jag inte hört av mig alls sen han opererades men det blev inte alls stelt och vi pratade både öppet och ärligt igenom allt som hänt. Farmor följde med upp på smärtmottagningen medans farfar körde runt med bilen.
Egentligen känns det rätt dumt att det heter smärtmottagningen eftersom smärta är så långt ifrån mitt problem, men de är de enda som kan ta emot mig för det finns hittills inte såpass många i sverige som har problem med förlamning eller känselbortfall så att de/vi får en egen mottagning, tyvärr.
Besöket gick väl bra, tror jag. Vill inte tänka för mycket på allt vad de nu sa och det är väl lite typiskt mig också, men det känns ju lite onödigt att gå och vara ledsen i förtid. Händer det värsta så har jag i alla fall fått den information och förberedelse som behövs
I guess... Om man någonsin kan förbereda sig på att ha så här livet ut?
Nej, om nu operationen går bra så finns det ingenting att oroa sig för. Operation på onsdag anyway.
Katie skrev nyss på facebook. Tårarna slutar inte rinna nu.
KOM HEM!
Jag behöver dig, dina kramar, dina värmande och visa ord. Men du kommer hem lagom till min student och det glädjer mig något enormt! Jag kommer vänta på dig på arlanda. Det går inte att beskriva hur mycket jag längtar efter att få ha dig i min famn,
jävla skit! Det är ju fan hur jävla äckel lång tid kvar som helst!
Du är där.
Johan och
David drar till Australien om två veckor.
Kribbe drar iväg han med om två veckor... Det fattas väl bara att
Carro åker iväg nu också. Det kanske är lika bra att man ställer in sig på sånna saker redan nu, att de man håller närmast hjärtat åker och lämnar. Det känns som man blir lämnad i sticket, även fast ni självklart inte kan göra någonting åt mina problem.

Förutom att finnas till, vilket inte är lika effektivt såhär på distans.
Får be om ursäkt för hela detta inlägg. Misstänker att det mesta kan vara svårt att läsa och förstå med tanke på att ingenting säkert hänger ihop men det är bara tankar, mina tankar.