...tro på, tro på när, tro på när allt är så här

Har ni någon gång känt när man är ledsen, hur det svider och sticker av smärta i hals och händer? Det har inte hänt mig många gånger men idag kände jag så och känner fortfarande till och från. Bara när jag tänker på det. Allt handlar egentligen om tillit och vad är det egentligen? De senaste åren har jag bara förträngt ordet tillit och dess betydelse. Att man ska känna tillit till bland annat sina vänner, föräldrar och de som står en närmast. Vilka har jag egentligen tillit till? Vilka vill jag ha tillit hos? Fan allt blir bara en jävla röra så fort jag överhuvudtaget börjar tänka. Men vad gör man om man som jag, har visat tillit för någon man tror är lämplig för att lyssna på ens problem, tankar, känslor eller vad det nu kan vara, och så sviker den personen? När någon har gjort så mot mig innan stänger jag bara av, eller inte riktigt. Jag stänger den personen helt ute från mitt liv, hatar den personen så mycket jag bara orkar och vill förstöra den personens liv. Är det fel eller konstigt att känna så?
Fast samtidigt så känner jag inte så mot alla. Inte mot dig. Med dig spelar ingenting roll. Det skrämmer mig riktigt mycket för det är så det alltid har varit så jag ställt mig mot andra och sen har de ändå vänt ryggen till.
Det jag försöker säga är nog egentligen bara att jag tycker om dig, för mycket kanske?

Just nu för tillfället gör det ont i kroppen på samma sätt, fast inte av samma orsaker. Det ska vara en bra känsla och det är det, men allt handlar om tillit...