Musikal, idag igen. Nu hänger ögonen mer än någonsin och påsarna under dem är mörkare än någonsin!
Igår sov Maria här och vi somnade väl i skaplig tid men det hjälpte inte oss i morse inte. Trötta som få en söndag då de flesta brukar sova ut, fick vi först springa till bussen här nere i Kärrdal och sen igen i Danderyd för att hinna med 610:an. Vi hann visserligen som tur var med båda bussarna men det kändes inge bra i kroppen alls.
Idag i skolan hade vi hur som helst genrep och det gick väl helt okej, men nu börjar jag bli nervös på riktigt!
Sen hände det bästa! Älskade Kribbe ringde! Blev så glad att jag sprang ut mitt under genomgången av repetitionen. Vi pratade kanske i tio minuter och det gjorde resten av tiden han är borta så mycket lättare. Var helt sjukt hur skönt det var att äntligen få höra din röst, nästan tre veckor sen sist. Efter det lilla samtalet var jag på bästa tänkbara humör och skulle skutta in i teatern igen och vad gör man inte om inte snubblar över en svart bänk och ger ifrån sig en hög smäll. Alla fattade att det var jag och jag kom högröd ut genom scenridån. Tack och lov för att det var det benet utan känsel som gick ta största smällen :p Ibland är det tur att ha mitt problem ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar