STICKWITU

I dag är det en dag närmare dagen då ni åker. MEN det är också en dag närmare tills ni kommer hem! Det är ju faktiskt väldigt lätt att glömma bort att tänka positivt i sånna här lägen vilket egentligen är fruktansvärt nödvändigt.

Titta bara på hur snabbt tiden har gått för Katie! Hon kommer ju hem om bara några månader rättare sagt den 3:e juni tror jag bestämt. Det glädjer mig så att hon kommer hem lagom till min student!
Och ja, hon har lovatt att köpa med en massa presenter hem till oss nära och kära, så jag är inte orolig längre!!!

"Herre!" som Johan brukar säga, för det passar bra in på känslan nu. Shit, det var verkligen länge sen jag såg dig sist nu Katie, men ändå känns det som om det var igår!
Men när du väl kommer hem så säger jag bara:

Ledsen ni andra som tror att Katie är er på midsommarafton

- för hon ska med mig till Rödlöga, I år igen!

Älskling! Låt den här tiden som är kvar få gå fort, gärna helt hoppa över sisådär kanske fem veckor till en början i alla fall!

Sen har vi ju vår vän Rebecca Elliot som visserligen inte varit borta lika länge som Katie men hon ska inte heller vara borta ett år utan kommer hem ungefär samtidigt som Katie, alltså till sommaren! Ojojoj vad vi ska ha kul då! Fast mycket jobb ska det ju bli också förståss eftersom jag, Carro, Elliot, Marre och många fler (förhoppningsvis får jag med mig Kribbe) drar ju iväg till Thailand m.m till vintern 09- yah man!
Jag hoppas bara att du klarar skolan där nere nu, och att du inte träffar något dumhuve till Amerikanare som får dig att stanna kvar, för då kommer jag och hämtar dig förstår du. Tro inte att du blir Amerikansk medborjare snabbare bara för att du har ett efternamn som passar bra in i U.S.A!

Men igår var det i alla fall en mycket bra dag. Det var lördag och jag hoppade mig ut till bergshamra där min alldeles egna bandysupportvän Tovis befann sig.
Vädret och vägunderlaget var dock dåligt och det tog sin lilla tid att väl komma fram, och väl framme var jag glad att jag bara kunde känna kylan med en av fötterna...

Det var fruktansvärt disigt ute och man hade mycket lätt för att tappa bort bollen med blicken, i alla fall som åskådare, men det var en riktigt bra match annars som slutade 13-1 till Kåre!

Tovis var den första av oss som fick ont i "lillhjärtat" när Timmieboy gjorde mål!

Sen var det min tur att få ont i "lillhjärtat" när Älsklingen själv drog till med ett :) <3

Efter matchen åkte jag och Kribbe hem till Brottby där vi åt en riktigt mysig middag med Familjen Gustafsson. Till middagen fick vi oss många skratt när mamma Arianne berättade om Kribbes, Dannes och Linns barndom.

Jag är ledsen, men de sakerna får nog inte komma ut på bloggen, det kan bli ett jäkla liv då, så låter bli istället!

Efter middagen blev det en snabb hemvisit till Familjen Hammerin och sedan ner till M&G.
M&G var trevligt och mysigt, som det brukar vara. Träffade Caroline Carlsson där, och som vi har pratat om att "vi måste ju festa tillsammans någon dag!?" Inte för att det kanske blev så mycket "festande" av det hela, men visst hängde vi nästan hela kvällen!? ;)
Vi träffade självklart massa andra söta och trevliga personer där bland annat Alexandra Karlsson och Anna Flygel som ska med Kribban till Malysia om ett par dagar och de försäkrade mig om att de skulle ta så väl bra han om Kribbe, haha så nu känns det mycket bättre :)



Men höjdpunkten måste ju i alla fall ha varit då BandyAnton a.k.a Apan, bjöd upp mig till dans - och trot eller ej, men dansa gjorde jag! :D Kryckorna var på helt olika håll, men jag stod stadigt på mitt vänsterben och var hur lycklig som helst, speciellt med pojken på golvet bredvid mig!




Sen var det raka vägen hem, in i köket och fixa lite mackor, upp i sängen. Vi hann klara av ett snabbt mys innan Kribbe var tvungen att sova i två timmar innan han skulle iväg och åka lite buss.
Nu är han hemma igen och sover så sött här bredvid. Visst är det ganska tråkigt och sitta här själv, men ska snart börja röra mig hem.
ÅH vill så gärna väcka honom, men får inte :( haha suck!